Ett spelmanslags möte med flyktingar i Trängslet
/
Möten människor emellan har en stor inneboende kraft. Dom skapar mening och ett mikrokosmos där vi delar våra liv med varandra för en stund. Läs Björn Rehnströms skildring av just ett sånt möte mellan Älvdalens spelmanslag och människorna på flyktingboendet i Trängslet. Ett möte som gav mersmak!
Redan när vi packade upp instrumenten i ett hörn i den fullsattamatsalen vid asylboendet i Trängslet brakade det loss. Uppemot 300-400 flyktingar skrek, applåderade och visslade så att det var nästan omöjligt att höra det där normal-A vi stämmer efter.
Någon vecka tidigare hade lagets Ing-Marie Bergman frågat om vi kunde tänka oss att åka upp en kväll och spela för alla de hundratals asylsökande som inkvarterats i Trängslet. Över 500 personer varav över 100 barn bor nu i Trängslet och vi var alla inställda på att dela med oss av vår kultur i form av folkmusik till de här människorna.
Sagt och gjort. Och när vi klev in i matsalen, full av kvällsmatsätande människor, möttes vi redan i dörren av deras första inlärda svenska ord – ”Hej”, ”Hej”, ”Hej” och ”Tack” och glada leenden och framsträckta händer mötte oss i sådana mängder att vi hade lite svårt att komma in till att börja med. Och applåderna ledsagade oss in genom matsalen där nyätna och fortfarande hungriga människor bildade en mur som öppnade sig vartefter vi avancerade.
Leendena blixtrade ikapp med mängder av blixtrande mobiltelefoner då vi packade upp instrumenten och applåderna, bifallsropen och visslingarna gjorde det nästan omöjligt att få till ett riktigt A.
Men vi kom i ordning till slut och spelade och sjöng för dem under en knapp timme och för varje låt tycktes applåderna bli bara starkare. Jättehögen med barn som satt på golvet vid våra fötter log med hela sina ansikten och vinkade och sökte kontakt och blev överlyckliga då vi vinkade tillbaka eller gav dem ett leende.
Under hela spelningen var det mängder av åhörarna som filmade och fotograferade med sina mobiltelefoner. Och när spelningen var över, då blev det lång kö av alla som skulle fotografera oss tillsammans med sig själva och sina barn, föräldrar, makar, systrar och allt vad det var.
När vi åkte dit så gjorde vi det för att ge dem en stund av ljus i det mörker av sysslolöshet och kulturellt mörker de befinner sig i. Och vi fick verkligen betalt i form av vänlighet och ett uppskattande som vi faktiskt aldrig har upplevt så starkt tidigare, trots att vi varit på hundratals spelningar tillsammans i Älvdalens spelmanslag.
Nämnas kan att vi spelade helt utan kostnad för stat eller kommun. Migrationsverket vet nog inte ens om att vi var där. Men det vet flyktingarna. Och vi behövde inte ens fråga om de ville att vi skulle komma tillbaka. Det gör vi med stor glädje.
Text: Björn Rehnström
